in your case its nothing but guilt and regret

alltså jag är så himla grym
 
trots allt jag har gått igenom de sista tre åren sen jag flyttade hit så har jag ändå och äntligen hittat rätt med housemates, hobbys, livsstil, musiksmak och självinsikt. jag har lärt mig så mycket om livet och om mig själv. och ha bott här i tre år har varit så nyttigt, hemskt, heartbreaking, roligt, underbart, svårt, jobbigt, härligt och underbart.
 
har gjort färdigt mitt första draft på min dissertation som heter an investigation into the current gender environment in the events industry och den är så himla mkt bättre än jag någonsin kunde ha trott. på onsdag är det athletic union dinner med min bästa taekwondo klubb som jag har haft nöjet att vara chairman över de sista två åren, och vi ska bara umgås och dricka som fan plus dansa sönder i skyhöga klackar och sexig klänning. sen på lördag ska jag ut på blue rinse, en 70-80 och 90-tals kväll med min bästa faye nay nay och bara ha det allmänt bra. på söndagen kommer jag förmodligen tävla i min sista taekwondo turnering på student nivå och det gör mig sad som fan, men ska nog kunna kamma hem ett guld förhoppningsvis. ondagen efter det är det dissertation inlämning sen direkt drinks med hela klassen dvs också hela music departmentet inkl alla lärare. fyfan va det ska drickas och ha det allmänt bäst dagar i sträck. några helger efteråt kommer mina tre bästa vänner från örebro som jag har hållt ihop med sen gymnasiet och hälsar på, och fyfan va kul vi kommer ha. drygt en vecka efteråt fyller jag 23. i början på nästa månad börjar jag också sommarjobbet på keith prowse, och det kommer bli så jävla skoj vara event assistant över wimbledon igen. älskar när man är så himla bra på någonting och bara får deliver:a. - love it. efter turnering åker jag och bff ella till new york city i tre veckor - och fyfan va mkt research om saker vi kan göra jag har gjort. hur som helst kommer det bli the trip of a lifetime och jag är så redo! efter usa har jag noll planer för tillfället, men det är okej. var en livet tar mig därifrån får vi se. whatever is meant to be will be och det känns så skönt att inte be at war med life längre. och jag kan inte vara mer tacksam mot mig själv och mina vänner för det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0