we'll be alright

åker tillbaka hem om 8 dagar. längtar sönder. blir galen av att inte göra nåt alls här. fast det är skönt att bara träffa vänner och slappna av. borde plugga dock men det tar vi tag i på riktigt i det nya året. 

januari: två tentor, en media interview +essay
feb: 
mars: all time low, sverige, fall out boy
april: you me at six
maj: panic! at the disco, födelsedag, exam week
juni: slutar terminen, sen vettefan.

vill spendera juni månad i england och jobba/ha internship eftersom jag ändå betalar hyra in halls till juli. sen kanske spendera juli, augusti i sverige och jobba sönder på city gross och få ihop de 30000 som saknas varje år till tuition. men tanken av att spendera två månader i sverige...det är helt enkelt inte mitt hem längre, älskar alla människor som finns i landet och mitt ursprung och allt. men det är england som är mitt hem nu, och high wycombe. precis som det ska vara. 

måste också göra beslut angående vilka jag ska bo med nästa år i hus. antingen några av mina flatmates som jag älskar och kommer sjukt bra överrens med. eller så flyttar jag ihop i ett skitfint hus med bästa meg, holly och jess som går i min klass. finns så många fördelar med båda alternativen, har för tillfället också sagt ja till båda. inte så jävla smart. folk håller ju redan på och leta. aja. har en dryg vecka kvar och väga alternativen. 

det här med språk är helt sjukt också eftersom min engelska är helt skit just nu. och min svenska är så sämst när jag är där borta. och sen typ blandar jag ihop grammatiken och skit. kommer nog aldrig bli jätteenkelt att bara plötsligt byta sinsimellan. 

far from nothing

sitter på heathrow och väntar på att min gate ska komma upp. julen är här och jag kommer förmodligen spendera de nästkommande 2-3 veckorna i sverige. (har ingen hembiljett heller denna gång haha smart). jag har också två tentor, en interview och en uppsats som ska in sista veckan i januari. sen kommer syster och hälsar på. och sophie i slutet på mars efter jag varit hemma (igen) under activity week. så jävla mycket fram och tillbaka. tar ca 12-13 h varje gång att ta sig i en riktning från hem till hem. (tråkigt att resa ensam) men ja, hem. high wycombe känns verkligen som mitt hem nu. trivs så jävla bra. allt det behövde var bara lite tid. har otroligt bra flatmates, martial arts people och vänner. en del av mig saknar det redan. men ska till sverige nu iaf och bli passad upp på (ngn annan tvättar, lagar mat). och träffa mina vänner ska jag också, och fyfan va jag saknat dem. blir så konstigt allting när man har två olika hem. men jag skulle egentligen inte kunna önska mig något mer. 

RSS 2.0