vakande inte i panik på fredagen tacka gud. köpte världens godaste baguette på coop innan man drog till växjö campet. hade tydligen sagt till dem kvällen innan att jag inte skulle kunna prata med dem i nyktert tillstånd. fick äta upp mina ord när jag satt och skratta så maten kom överallt förutom i munnen. the sounds ägde ju litegrand senare på eftermiddagen. tog mig en fish 'n chips innan teddybears som fuckin blew my mind. gick sedan till växjö campet innan man drog till maskinen och dansa arslet av sig. växjö killarna ville inte se the strokes sen, så man gick tillbaka till deras camp. jag är glad endå för hur kul man hade med dem sen. träffade också några örebroare innan maskinen och skrattade en stund. vet att jag gick och la mig ensam då kompisen hade hittat en annan sovkamrat. vaknade dock på lördagen vid elva tiden med oliver från örebro bredvid mig. behöver man beskriva hur förvirrad man var? gick och hämta kompisen, drog sen till ebba och kajsa och väckte dem genom att sparka på deras tält och skrika "va fan gör oliver i mitt tält??!" visade sig att han hade kommit vid 4 och frågat om han fick sova hos mig eftersom hans tält var sönder och ebba och kajsa inte hade någon plats. jag hade tydligen godkänt hans förfrågan, vilket jag inte har något minne av. aja. väckte och kickade han ut ur tältet innan man gick till växjö tältet för att säga hejdå då de skulle sticka under dagen. sen gick jag och köpte mig en fet tallrik med köttfärssås och spaghetti innan jag tog mig till eldorado där jag jobbade mellan 13:00 och 03:00. jobbade inom scen och produktion och kan inte beskriva hur kul det var! kom dit och fick byta om till ett par tre storlekar förstora skor som vägde ett ton och en fin neon väst där det stod "local crew". jag och mina 9 nya kompisar satte oss i vårat tält och åt innan hoola bandoola band(vilket man gjorde mycket under de nästkommande 14 timmarna). det riktiga arbetet började efteråt då man började fixa scenen till bad religion. så jävla grymma. ställde sig faktiskt i min neon väst vilken man syntes så fantastiskt lite i och rockade på sidan av scenen. efter det var det byte till daniel adams-ray, vem man hade sett gå runt ensam lite backstage under några timmar tidigare. vi ägde så hårt så det kanske tog 15 minuter att bygga om hela scenen. åt lite mera med kollegorna innan man såg daniel adams-ray sista låt "gubben i lådan". tror ni inte att ljudet totalt dör under första refrängen? först trodde man det var meningen att låta publiken sjunga, men sedan märker man att något inte står rätt till. publiken då totalt räddar allt och sjunger så in i helvette. sedan slår han av, uttrycker sin kärlek till oss och kör om låten, och fyfan vilket drag det blev. så mycket drag så konfetti sprutar så in i helvete åt alla håll. det är då jag och kollegorna stannar upp och kollar på varandra och inser att det är vi som har 45 minuter på oss att sopa bort allt plus att rodda tills miss li börjar.